Förr blev man ”gammal och tandlös”

I början av 1900-talet fanns det ingen organiserad skoltandvård. Tandvård var kostsamt och tandläkarna få. Man hade dåliga kunskaper om orsakerna till tandsjukdomar och därmed ingen förebyggande tandhälsovård. Ivar Lo-Johansson konstaterade 1952 i sin bok Ålderdoms- Sverige att ”Det kommer en dag, när vi alla biter försiktigt i brödet”, dvs det ansågs vara naturligt att tappa tänderna när man blev gammal.

Tandhälsan allt bättre
Från mitten av 1900-talet har tandhälsan ökar dramatiskt och dagens ungdomar har få om ens några lagningar i sina tänder. Kunskap, regelbunden tandvård, fluor, goda kostvanor och andra förebyggande åtgärder har bidragit till denna fina utveckling.
Efter den allmänna tandvårdsförsäkringen för vuxna 1974 blev det ekonomiskt möjligt för alltfler att reparera och bevara sina tänder och modern tandläkekonst är tandsparande. Förlorade tänder kan numera med modern teknik också ersättas med implantat.

Andelen tandlösa i åldergruppen 65-74 år har därför sjunkit snabbt under senare delen av 1900-talet, från 52% år 1975, 29 % år 1989 till 17 % 1996. I SCB:s ULF-undersökning för 1996-97 redovisas tandlöshet bland 65-74-åringar i Stockholms län till 10 % och för gruppen 75-84 år 15 %.

Jag förlorar inte tänderna för att jag blir gammal
Medellivslängden är hög och ökande i Sverige och alltfler, allt äldre har egna tänder, ofta kompletterade med kronor, broar, delproteser eller implantat.Man förlorar alltså inte sina tänder pga ålder men med ökande ålder ökar risken för tandsjukdomar vilket är orsaken till att man som äldre bör vara extra noggrann med sina tänder för att bevara dem livet ut.

Ålderförändringar som ökar risken för tandsjukdom
Av normalt åldrande blir slemhinnorna tunnare och salivfunktionen minskar. Detta innebär att man lättare får infektioner i tandköttet, slemhinnan i munnen och att risken för karies i tänderna ökar. Om man dessutom behöver ta läkemedel som påverkar (minskar) salivfunktionen ökar därmed risken ytterligare för tand- och munsjukdom. Många av de läkemedel som äldre får utskrivna ger muntorrhet. Om så är fallet bör man diskutera med sin läkare om det kan finnas något annat likvärdigt preparat som inte har denna biverkan. Och prata med sin tandläkare eller tandhygienist om hur man bäst skyddar sina tänder när man är muntorr.

Munnens muskler åldras
Munnens muskler ålderspåverkas precis som kroppens övriga muskler. Svaghet i tuggmuskulaturen gör att det blir svårare att få bort matrester som vill ligga kvar mellan kinderna och tandraderna. Mat som kräver mycket tuggande, t.ex. äpplen och morötter, ger bättre självrengöring eftersom munnens muskler får arbeta mera och salivsekretionen påverkas också positivt av tuggandet. Det kan vara en bra vana att skölja ur munnen med vatten efter måltid för att spola rent. Ett annat sätt är att tugga ett sockerfritt tuggummi eller tugga en salivstimulerande tablett, gärna med fluor, efter varje måltid.*

Tandköttet drar sig tillbaka

Tandköttet drar sig ofta tillbaka någon till några millimeter och lämnar ett triangulärt tomrum mellan tänderna som tidigare täcktes av tandköttspapillen och en liten del av tandens rotyta blottas. På dessa platser fäster munnens bakterier och ger upphov till såväl karies som tandköttsinflammation. Det är ofta svårt att göra rent på dessa ytor och man behöver ha tandstickor eller mellanrumsborstar som är individuellt anpassade efter varje mun. Fyllnings- och kronskarvar är andra ställen där bakterier lätt fastnar.

Det bästa är att höra med sin tandläkare/tandhygienist var man ha sina svåra ställen, hur man bäst skall komma åt att göra rent och vilka hjälpmedel man skall välja. Bra ljus i badrummet och glasögonen på så att man ser ordentligt när man borstar sina tänder är viktigt för ett bra resultat.

___________________________________________________

* – Förekommer under bl.a. följande varumärken: Fludent, Fluorette, Dentan

Författare
Gunilla Nordenram, Universitetslektor, avdelningen för Geriatrisk odontologi, Odontologiska Institutionen, Huddinge sjukhus, Karolinska institutet.